Jag har aldrig varit den populära, coola killen. Inte haft många kompisar att hänga med och av de få vänner jag har har jag blivit ifrågasatt många gånger. Varför gör du si, varför gör du så? Och jag har alltid gett dem samma enkla svar. För att jag vill. Jag vill för att jag tycker det är kul och det ger mig glädje. Glädjen ger mig kraft att fortsätta. Att hitta glädjen i livet tror jag inte är svårt, utan att hålla fast vid sin glädje och utveckla den är det som är det svåra. För alltid är det någon som ska ifrågasätta varför, varför gör du det här? När jag var yngre var den största glädjen för mig att få åka ut på en spegelblank is och höra skridskoskenan skära ner i isen och höra ekot efter mina skär. Att få vara ensam på isen och göra det jag älskar och vill. Det var en av de största njutningarna jag hade när jag var yngre. Denna glädjen gjorde att jag orkade träna på även om det gick tungt, även om det var tidigt på morgonen och även när andra ifrågasatte varför. Denna passion för en sport har gjort att jag har fått ta del av en stor gemenskap berikad av många situationer på både gott och ont. Men det är genom dessa som min glädje till sporten hållt fast och blivit starkare och jag kommer aldrig kunna släppa det helt, hockeyn finns där, för alltid i mitt hjärta. Ett par skridskor, en klubba och en puck.

 

 

Men med åren så kommer nya glädjeämen in i livet med. Kärlek, mot och framgångar och upplevelser. Allt detta formar oss till den vi är och bortsett från hockeyn så har jag några stora glädjeämen som berikar mitt liv.

 

Min familj, vad hade man varit utan den och vi har alltid varit där för varandra genom alla de tuffa år vi haft, och då menar jag riktigt tuffa år på många plan. Många av de tuffa situationer lever kvar än idag, men är inplanterade i våra liv och vi arbetar aktivt med att göra dem bättre. Genom detta har vi blivit starkare tillsammans, lärt oss vad vi går för och vi har fått så många erfarenheter med det. Ingenting har kommit på ett rosenblad utan har bestått av hårt slit och en tro på en bättre framtid. Många har ifrågasatt oss och speciellt mig varför jag gör det jag gör, varför jag ger så mycket och får så lite tillbaka. Men för mig är det värt det varje gång min lillasyster klättrar upp i mitt knä på kvällen och vill sitta och mysa, att de vill leka och hitta på saker ihop och få se dem växa upp på ett bättre sätt än vad jag själv gjorde. Det är en stor glädje för mig.

 

 

Den sista glädjen som kommit in i mitt liv är av det mer profisionella slaget. Mitt yrkesval. Om jag hade fått glädje av pengar så hade jag inte arbetat med det jag gör idag. Det är något annat. Att få ge familjer en upplevelse utöver det vanliga. Att få ge dom glädje genom att erbjuda den bästa upplevelsen som vi på mitt jobb möjlightvis kan, att se hur de springer runt tills de blir yra, skrattar och tjoar som det inte finns något annat, det är en glädje i sig. Genom att göra det jag gör så bidrar jag till någon annans glädje. Det är både lycka och glädje för mig. 

Det andra yrket jag valt, och det är kanske det mest kritiserade av vissa av de yttre bekantskapskretsarna är mitt val att utbilda mig till lärare. Varje gång jag berättar vad jag läser till så får jag höra "Varför gör du det, det är inte värt det.." , "Det tjänar du inga pengar på?" Men det är inte stora pengar jag är ute efter. Att kunna hjälpa eleverna/barnen att utvecklas på ett positivt sätt, att se dem växa upp till att bli enastående individer. Det är den ända belöningen jag behöver för att känna glädje och tillfredställande och det är därför jag vill bli lärare!

 

Men förutom att se till sig själv vad det är som ger glädje så borde man även försöka se vad som ger glädje till andra. Tillexempel musiksmak. Jag har en udda musiksmak för att vara kille. Jag lyssnar på Bieber och One Direction. Men jag lyssnar även på alla annan typ av musik. Det jag ser och hör när jag lyssnar på exempelvis Bieber är en kille som gått från ingenting till attt vara en av de största artisterna i världen. Att han genom sin musik och närvaro ger så mycket glädje till miljoner männsikor gör att jag har en stor respekt för den killen. En dröm för mig hade varit att få beröra lika många människor som han.

 

Om vi kopplar detta till dagens tidigare inlägg så har jag nu börjat i min ända av cirkeln och den kommer rulla på, precis som alltid. 

 

Har varit glest på bloggandet nu denna månaden. Har ingen anledning att skylla på utan har bara saknat inspiration, vilket händer alla då och då. Känns som att det är mycket som händer på en gång, men samtidigt inte. Blandade känslor som man inte riktigt vet hur man ska tyda. Försöker ändå reda ut dem och har en lite filosofisk kväll med många tankar och idéer om framtiden. Vad som komma skall, vilka mål har jag och vilka behov finns för mig och andra som ska tillfredställas? Listan kan bli lång och ju längre den blir desto mer förvirrad blir man. Tillexempel vad är målet med denna bloggen? Hur ska jag, om jag vill utveckla den och till vilket syfte? Den frågan tänkte jag försöka svara på ikväll, kanske inte nu, men sen. Då har jag i alla fall börjat i en ända. Det är väl tanken med detta inlägget, att hitta tråden, tanken och planen för att starta.

 

När man ska göra något långsiktigt tror inte jag på att köra på den spontana känslan. Visst det funkar det på kort sikt, men för att gå vidare sen behövs en plan. Oavsatt om det har med hur jag ska träna på något för att bli bättre, hur jag vill att livet ska fortsätta, vad jag ska syssla med i framtiden och vad mina personliga mål är. Jag har nu hittat den ända på livets cirkel som jag tänker börja från. Och från den punkten tänker jag nu ta mig frammåt, inte alltid upp utan även ner likt cirkelns båge. För det är vad livet är, en cirkel!

 

 

 

I sommar reser jag med min familj ner till Marmaris i Turkiet för att njuta av sol, värme och mat i överflöd!

 

Sista föreläsningen för idag handlade om hur man använder digitala verktyg i skolan och i det pedagogiska arbetet. En väldigt intressant föreläsning på många sätt som jag sett fran emot då just IT redskap ligger mig nära om hjärtat. När föreläsningen var slut så var jag mer skepptisk till IT än vad jag var innan föreläsningen, det kanske inte var det han ville men jag ska försöka förklara..

 

Det sättet som han presentera hur det digitala ska användas i skolan och hur det är i verkligheten stör mig lite. Det lät på han som att vi borde ersätta många av de "vanliga" delarna i skolan vi har idag med ett digitalt alternativ. Att ersätta de vanliga skolböckerna med e-böcker, att skriva på datorn då detta går snabbare och att kanske någon gång i framtiden bara vara i skolan 3 dagar i veckan och ha en digital undervisning på de andra dagarna. Dessa exempel är bra på ett sätt men jag anser inte att de ska ersätta de metoder vi har idag heller. Att bygga upp ett samhälle enbart på det digitala förslavar inte bara barnen på många sätt utan gör att risken för att informationen som finns i det digitala blir ett stort mål för de som vill förstöra. Om vi bygger upp en verklighet baserat på enbart det digitala så gör det oss som samhälle sårbart. Inte enbart ur en terrorvinkel utan även om det en dag skulle hända något med tekniken. Tänk om internet slutar fungera och framtidens männsikor inte vet hur man kan söka upp information i olika böcker eller skrifter? Att inte kunna kosten att med hjälp av sina egna händer skapa och förändra bilder, texter eller olika ting?  

 

Om man ser från de teoretiska riskerna så ser jag även andra risker. Jag har en syster som haft en dator under hela hennes tid på gymnasiet och hon har berättat att mycket av tiden i skolan inte läggs på skolarbetet utan det görs på att vara inne på facebook, spela spel eller göra andra saker. Tanken bakom att varje elev ska ha en egen dator är att det ska kompletera undervisningen och vara ett redskap i det pedagogiska arbetet för att underlätta inlärningen hos eleverna, inte att det ska vara ett nytt hinder som stör i skolmiljön. Genom att ge eleverna tillgång till en så stor social arena på internet gör även att mobbningen kan flyttas från skolgården till de sociala medierna. Detta problem är något som jag ser som en av de största bitarna jag kommer försöka arbeta med som pedagog tillsammans med att ge eleverna kunskaper om hur de fungerar på både positiva och negativa sätt.

 

Nu har jag tagit upp mycket negativt med den IT värld som vi lever i och som växer fram med vårt samhälle. Om vi ska lyfta fram några possitiva aspekter så ser jag att med hjälp av sociala medier i undervisningen kan man få andraspråksinlärningen mer levande då eleverna kan socialisera sig med elever från andra länder och använda och utveckla sitt språk genom sin kommunikation med andra elever från andra kulturer. Detta gör även att eleverna kan skapa en förståelse för hur dessa kulturer fungerar vilket kan gynna det mångkulturella samhäll vi har i Sverige. En annan grej som jag ser som positivt med det digitala är hur man kan göra föräldrarna mer delaktiga i skolans verksamhet genom att bjuda in dem på "öppna" formum för den klass som eleverna går i. Genom tillexempel facebook kan du nå ut till de flesta av föräldrarna snabbt med information vilket gör att du kan vara mer flexibel i din planering av undervisningen. Tillexempel om det varit dåligt väder ett tag och du vill hålla en lektion utomhus och smhi säger att det blir bra väder imorgon så kan du skicka ut det till föräldrarna snabbt så de kan förbereda eleverna med tex rätt klädsel. 

 

Positivt ser jag också att kommunikationen med eleverna kan bli bättre och du kan nå ut till varje individ på ett bättre sätt genom att skapa möjligheter till diskussioner mellan elev-elev, men även elev-lärare på communitys online. Diskussioner som du kanske inte kan ha uppe i klassrummet då det saknas tid till det. Du kan även på ett enklare sätt anpassa undervisningen till elever med specilla behov och svårigheter och kunna ge dem extra stöd genom att nå fram med övningar och förklaringar även utanför lektionstid. Föräldrar kan även få stöttning på samma sätt i deras försök att hjälpa sina barn genom att kunna rådfråga pedagogerna. 

 

Känns som att detta blev lite rörigt, men det är inget i jämfört hur det är i mitt huvud just nu. Behövde få ner det på "papper" och försöka få det lite klarare!

 

Nu är julen över, på riktigt. Imorgon börjar skolan igen och kan inte säga annat än att jag längtat! Saknar alla sköna människor i skolan och längtar tillbaka till min praktikplats. Underbara barn och lärare på det stället. Riktigt tråkigt att de två veckorna vi hade sist flög förbi så snabbt...

 

Hur ser veckan ut som kommer?

Måndag är det lång dag i skolan. Två stycken tre timmars föreläsningar. Efter det är det träning.

Tisdag: En föreläsning på morgonen och träning sen på kvällen.

Onsdag: Skola på morgonen och bortamatch på kvällen.

Torsdag: Semenarium i skolan på förmiddagen och träning på kvällen.

Fredag: Gym och ev en fika med en kompis. Barnvakt på eftermiddagen och kvällen för de tre minsta småsyskonen. Vi planerar en disneykväll då vi ska kolla igenom några riktiga klassiker!

Lördag: Träning på morgonen och sen jobb efter det.

Söndag: Match

 

I detta måste jag läsa lite inför tentan vi har om två veckor och fixa inför peronalkvällen vi planerat att ha nu i slutet av Januari. Något vi alla har sett fram emot mycket då vi inte hittat på något tillsammans på nästan ett år snart.... 

 

Om man utvärderar lovet så har det varit ett skönt break från det vanliga i skolan och hockeyns värld. Detta har också gett mig möjlighet att jobba en del vilket är bra då jag har några resor att betala tills senare i år.

 

Hockeymässigt så har det varit 3 träningar i veckan ungefär och idag så drog vi igång med seriespelet igen. Efter två dåliga perioder från vår sida, vände vi i sista och vann med 6-2. Nu är det bara 10 matcher kvar och ett ev playoff innan denna säsongen har gått till ända!

 

Som nyårslöfte har jag bestämt mig för att komma igång med bloggen på riktigt, på något sätt. Vill skriva lite mer kvalité och viktiga saker i livet samtidigt som jag delar med mig av mitt liv som student. Hur låter detta?